söndag 22 mars 2009

Sa vi att det är kamp...

Många saker läggs på sin plats. Den senaste tiden har det rasslat till med intressanta kontakter och möjliga samarbetspartners. Öppenheten och intresset för Jesus är så stort bland studenterna. Samtidigt känns det som vi går igenom en stor mangel. Det är en kamp på alla plan. Vi skall inte tråka ut er med det. Men kom gärna ihåg oss lite extra de närmaste veckorna.

Tidigt måndag morgon sätter vi oss i en minibuss och åker till Laos. Det hade vi planerat sedan länge. (Våra nuvarande visum går ut imorgon.) Vi hade också planerat att vara tillbaka här på onsdagen. Problemet är bara att det blivit ett litet skrivfel på ett kontor som gör att våra papper ännu inte är klara. Detta gör att vi får tålmodigt vänta på att ambassaden i Vientiane får alla papper innan vi kan återvända hit. Detta sätter en del käppar i hjulet för oss... Viktiga planeringsmöten måste flyttas och så kostar det att bo på hotell och äta ute... Vi skall självklart försöka njuta så mycket vi kan och försöka ha lite semester men be gärna för oss att vi skall kunna vara tillbaka till helgen här i Bangkok. När vi kommer tillbaka hit är vi äntligen missionärer på riktigt... med riktigt missionärsvisum... så att vi kan ansöka om arbetstillstånd... Vi är så tacksamma för Saman och SPM-Thailand som hjälper oss med allt det praktiska i den thailändska pappersexcersisen!

Men nu ser vi framemot att få besöka Scandinavian Bakery i Vientiane och äta lite svenska bakverk. Det gör att nio timmars bakvärk i en minibuss och gränsposteringar känns lite lättare.

4 kommentarer:

Noomi sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Margareta sa...

Tänker på ordet "för den som älskar Gud samverkar ALLT till det bästa"
Mycket kan hända, många irritationsmoment, strul, svårigheter. men det finns en som har FULL KOLL på läget.
Förtrösta på Honom. Han skall göra det.
Kram maggan

Noomi sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Tack för hälsningen som kom med posten idag! Allt gott önskar vi er!
/Andreas & Vickan